Aloha!
Det var väl jävligt oväntat att man skulle börja med det ordet? Jag har aldrig bloggat förut och hatar 101% av dom som håller på med det otyget så jag vet inte varför jag gör det här över huvud taget. Dessutom är jag helt sjukt jetlaggad och har förlorat större delen av mitt ordförråd verkar det som så det här blir säkert jättebra.
Jag skriver kronologiskt så funkar det kanske. Skönt och småtråkigt att säga men resan gick bra. 21 timmar på arslet i diverse flygplan är inte så svinball men nu är det över. Immigrationsmyndigheten i New York mördade oss inte så man får väl vara nöjd med det också. När vi väl kom fram till hotellet (Queen Kapiolani) i Honolulu (efter att ha blivit lurade av en av stadens alla asiatiska taxichaffisar) var det kolsvart och vi fattade ingenting av var vi befann oss i förhållande till någonting alls. Vi kunde se att vi befann oss mitt i en storstad men inte så mycket mer. Vi gjorde det enkelt för oss och käkade på hotellets restaurang. En dålig Mai Tai och en helt ok kolgrillad teriyakikyckling senare kände vi oss lite tuffare och gav oss ut i kolmörkret. Efter en promenad på ett par minuter insåg vi att vi stod mitt på Waikiki beach. Skumt. Vi försökte väl greppa läget och fatta att vi befann oss på Hawaii och världsberömda Waikiki beach men vi la ner det hela och gick hem och försökte slagga istället men det gick så klart åt helvete. Efter att ha legat och hoovrat i gränslandet mellan dröm och verklighet i ett antal timmar kände vi att det fick vara nog när solen började leta sig in i rummet. När vi drog bort gardinerna fick vi en väldigt välkommen överraskning. Havsutsikt åt ena hållet och utsikt mot berget Diamond Head åt andra hållet. Man brukar annars få välja mellan ett av de två när man bokar hotell i Honolulu. Bonus!
Jag hade tänkt skriva om besöket på Sailor Jerry’s gamla studio och dansktalande gamla filipinska sjömän i Chinatown men nu vill tydligen Marina hålla på och kolla på solnedgångar och såna grejer. Bra idé kanske. Skriver mer sen. Jaha. Jag dricker väl upp min Kona Longboard och drar då. Hipahipa! (Skål).
/Ioakime