kliman.se/honeymoon

17 oktober typ klockan 15.30

Det var meningen att vi skulle ta en sista trip till Coffees of Hawaii för en sista Mocca Mama och postande av blökkar men bensinen i Dodgen började sina så vi fick rulla in till flygplatsen på ångorna som var kvar. Kärran hackade ganska hårt när vi rullade in. Bra jobbat! Vi betalade nämligen extra för att slippa lämna tillbaks bilen med full tank. Det är ungefär två timmar kvar innan Dash 8:an går tillbaks till HNL. Hoppas landningsställen håller den här gången också. Nu blir det läsande av någon god bok tills vi ska boarda. Hepp!

/Ioakime

17 oktober. Okänt klockslag.

Då var den sista dagen på Moloka’i här. En sista promenad på Papuhaku och den sista fruktfrukosten på lanaien är avklarad. Vi har väl lyckats förbereda oss ganska bra för avfärden men det känns ändå väldigt vemodigt att lämna ön. Som jag har skrivit tidigare är det tur att vi har halva resan kvar. Det hade inte varit skitroligt att dra igång en 24-timmars hemresa med det här vemodet i kroppen. Nu blir det diska, städa, packa och allt det där tråkiga. Sen ska vi försöka hinna med ett bad och en sista kaffe på Coffees of Hawaii innan det är dags att lämna tillbaks hyrbilen (Dodge. Jag är för tillfället Mopar man) och flyga över till HNL för vidare transport till LAX. Tiden här har varit fantastisk, det har nog alla som har följt med redan fattat. Även om vi dissade Lahaina (Maui) igår så var det på sitt sätt ett positivt inslag i resan. Det blev lite omväxling och så var det nog nyttigt för oss att träffa lite människor igen som en slags förberedelse för vad som komma skall. Det verkade finnas lite aloha spirit kvar där också. Till och med knarkarna var trevliga. Vi stötte på en tokstenad tandlös hapa haole (halv-vit) i vår egen ålder på Banyan Tree Square som sa något i stil med “Nice tattoos brah! And you’ve got a beautiful girl there brah. Take care of her!”  Det var skoj att åka pendlarfärjan till och från Maui också. Men jag lider med dom som åker med den 2×90 minuter varje dag även om dom flesta verkar utnyttja den tiden till att sova. Vi träffade en av pendlarna när vi var inne i en av Lahainas alla turistfällebutiker. Hon blev förvånad när hon hörde att vi hade bott på Moloka’i en hel vecka. Hon sa att hon knappt vågar säga till folk på Maui att hon bor på Moloka’i. Dom klagar alltid över att det inte finns något att göra här och att det knappt finns några restauranger. Precis rätt anledning att åka hit. Och förövrigt finns det hur mycket som helst att göra, vi har inte hunnit med hälften av vad vi hade tänkt göra, och vi har inte hunnit med att äta på alla restaurangerna än, så visst finns det restauranger också. Det kommer definitivt bli ett besök till på den här ön när nästa tillfälle ges och jag rekommenderar alla andra att åka hit också! Nu packa och skit.

Aloha Moloka’i, a hiu hou aku!

/Wakina

Dagens ord: kauma’ha, lu’ulu’u, ‘e’ha’e'ha – ledsen. Mycket onomatopoetiska ord.

Min fru har redan skrivit allt sa jag har inte sa mycket att tillagga. Forutom att vi nyss at en fantastisk ahi-sallad vid ett bord precis vid strandkanten. Nu ar det bara inhandlande av ukulele kvar trots att jag fortfarande inte har fatt nagra pengar till det inkopet av Johan. Elakt.

Som sagt, Moloka’i mo’ bettah!

Wakina

Det verkar som vi har kommit in i semesterlunken ordentligt för vi har fullständigt blandat ihop dagarna. Vi var helt inne på att lämna Moloka’i imorn, torsdag. Men när vi dubbelkollade alla våra tusen olika bokningspapper visade det sig att vi har en dag till på Hawaii! Så förmodligen kommer vi spendera vår bonusdag på Maui just för att det blev en bonusdag. Vi hade helt slagit Maui ur hågen egentligen. Nu står min fru och trampar och vill äta macadamianötter och Big Kahuna och skit. Bäst att stänga ner.

Nu har jag fått mer vatten på min kvarn angående varför man är en pupule (idiot) om man går i flipflops. Jag har nämligen trampat in ett macadamianötskal i stortån. Det gör ont! Men det var värt det. Macadamianötodlaren vi besökte var hur jävla skön som helst. Och nötterna var gudomliga. Macadamia nuts ah mo bettah fo you cus dey lowah yo colesteroh. Marina tycker att macnutmannen påminner om Bobbo Krull. Jag förstår vad hon menar. Helt rakt på sak, lätt aggressiv, humoristisk och väldigt snäll.  Jag är glad att Marina lyckades tjata sig till att vi skulle till Paddlers Inn och käka Big Kahuna burgers. Det låg nämligen en hel uppskuren Louisiana-korv och Pepper Jack-ost på burgaren. Jag ska aldrig mer äta hamburgare om det inte ligger en hel korv ovanpå i tillägg! Nu ska jag trycka i mig resten av min mangosmoothie. Det kommer bli småroligt att väga sig när vi kommer hem.

/Wakina

Dagens ord får väl bli Pupule. Jag är en pupule som trampade in nötskal i tån.

Aloha!

Planen var att vi skulle upp i ottan och ta båten till Maui men vemodet blev för stort bara av tanken på att lämna Moloka’i så det får vänta till i morgon. Vi får ta Maui-trippen som en träning för att lämna ön på torsdag. Nu har vi den här dagen till att dra runt och besöka Purdys macadamia nut farm och lite annat. Lunch på ett cook house i närheten och förmodligen ännu en kaffe på Coffees of Hawai’i. Vi har upptäckt att det är otroligt lätt att bli kändis på Moloka’i. Överallt är det folk som känner igen en. Vi träffade några gamlingar från Texas på Coffees som kände igen oss från Kaulakoi (där vi bor), en gammal hippie som kände igen oss från Phallic Rock, en farbror från Sheffield (men numera bofast här) som kände igen oss från marknaden i lördags. Men ön är inte så stor. Ca 8000 pers är det som bor här. Ungefär som Vimmerby, där också alla visste vem jag var (utan att jag hade snackat med en käft) efter att ha bott där en vecka. Alla känner apan men apan känner ingen. Man kanske ska ta det som ett tecken på att det är dags att packa och dra. Det känns helt overkligt att Moloka’i bara är fas två av resan (om man räknar Honolulu som fas ett). Mycket kvar att göra. Nu är det dags för en dusch innan vi drar. Eller så struntar jag i det. Eftersom jag har sjunkit så lågt att jag bär shorts och flipflops offentligt kan jag lika gärna ge fan i hygienen också.

/Ke Kama Kanalu O Ke Kai O La’i Ku (the child, the wave of the great calm sea) Jag läste i Moloka’i Dispatch att en nyfödd kille har blivit döpt till det. Eller för att vara korrekt heter han Donovan-Wyatt Ke Kama Kanalu O Ke Kai O La’i Ku Bicoy. Jag har helt fräckt snott hans namn.

Dagens ord: ‘Okole – arsle

Aloha!

Jag hade en ambition om att gå på söndagsgudstjänst i Our lady of sorrows kyrka i morse. Den planen sket sig eftersom jag för en gångs skull var morgontrött och kunde sova ut. Jag missade chansen att gå i en av fader Damiens två kvarvarande kyrkor som för övrigt har ett sjukt snyggt namn. Googla gärna och läs om father Damien of Moloka’i. Skön snubbe. Eller se filmen om honom med Kris Kristofferson i huvudrollen. Han låter mest som Mike Meyers när han spelar Goldmember. Toight ash a toiger. Kort och gott var fader Damien (numera sankt Damien) en belgisk präst som frivilligt åkte till leprakolonin på Moloka’i för att ta hand om dom som hade blivit internerade här och dog själv av lepra i slutet av adertonhundratalet. Hansens sjukdom ska man visst säga istället för lepra har jag lärt mig. Klantigt av den där norrbaggen Hansen att uppfinna en så otäck sjukdom. Vi missade även starten på outrigger-tävlingen som gick av stapeln idag. Vi hörde när våra paddlargrannar gick upp vid halv fem i morse men jag kände mig inte manad att haka på dom just då. Så det fick bli en dag på stranden istället. Vi blev överraskade av ett antal tsunamiwannabevågor som slog över oss när vi låg och läste på stranden så jag antar att paddlarna fick ganska fint motstånd från havet idag. Hoppas det gick bra för Moloka’is paddlare. Dom kom visst tvåa någon gång på sextiotalet så det lär väl bli ett party liknande när Bajen tog SM-guld om dom går och vinner idag. Vi blir väl varse om det när vi drar inåt ön senare.

Nu är min äkta (typ) Trader Vic’s Mai Tai slut. Ruskigt god var den! Tråkigt att vi måste vänta tills vi kommer till Las Vegas innan vi kan få äkta Traders Vic’s igen. Efter vi har lämnat Hawaii vill säga. Det är ganska många dagar kvar. Jag tror det finns en Trader Vic’s i Palo Alto också så att vi kan klara oss på västkusten också. Vem fan är Trader Vic undrar du. Återigen, googla! Eller kort och gott så var det han som uppfann Mai Tai (eller snodde receptet från Don the Beachcomber beroende på vem du frågar). Nu blir det omelett på någon lokal korv och sen lite vila (tillnyktring) innan vi drar till Kualapu’u och glor på hula och lyssnar på ukulelemusik. Nu ser min fru hungrig ut så det är bäst att jag lagar lite ‘aina awakea (lunch).

Dagens ord: Nalu – våg.

/Wakina (ännu en variant av mitt namn).

Nu gick någon slags automatbevatningssystem på här. Så det är därför det är så grönt och fint här där vi bor. Det är annars ganska kargt här på västra sidan som jag tror att Marina skrev senast. På dagarna går ett gäng vildkalkoner runt här och betar. Hade det funnits destilleringsapparatur här hade man kunnat göra bourbon av dom. Någon som fattade skämtet? Det verkar ha regnat i natt så bevattningen är för tillfället lite överflödig. Det är för första gången sen vi kom hit helt vindstilla så palmbladen överröstar inte vågorna. Fakking päradajs! Jag tror eller i alla fall hoppas att jag kom in i semesterlunken igår när vi satt nere på stranden i solnedgången och drack varsin öl. Någon blaskig skitöl från Florida eftersom Kona Longboard var slut i butiken. Lokalbefolkningen hade hunnit fredagshandla upp all vettig öl. It’s aloha Friday, no work till Monday spelades på radion igår. Grym låt! Hur som helst så känner jag mig inte så sjukligt pressad att göra massa grejer hela tiden. Vi snackade om att handla hem mat så att vi kan stanna hemma och bara såsa runt en hel dag. Det kändes skönt att bara tänka tanken. Det kommer i och för sig bli att bli ett måste att ha mat hemma på måndag eftersom det är Columbus Day och allt är stängt. Killen körde fel när han var sugen på curry. Är det verkligen nåt att fira?

Jag flyttade in från vår lanai eftersom små irriterande myggor började gnaga på mig. Det känns dessutom som att det finns en möjlighet att jag skulle kunna tillskansa mig en timmes sömn till. Som den uppmärksamme läsaren säkert har märkt har jag knappt skrivit något om vad vi har ägnat oss åt sen vi bytte ö. Jag överlämnar den biten till min fru och koncentrerar mig på att skriva skit istället. Bra va?

Dagens ord: Zoo – Kahua ho’ike’ike holoholona laka ‘ole. Jag antar att det egentligen betyder ungefär “ett ställe där man stänger in djur så att snorungar kan glo på dom och käka glass samtidigt som deras pappor går och irriterar sig över att entébiljetterna för hela familjen kostade exakt lika mycket som ett par nya välbehövliga vinterdäck till Toyotan men eftersom dom inte har råd att åka utomlands och se djur på riktigt i år på grund av att dom var tvugna att byta till bergvärme nu när elpriserna är så höga så fick det bli på det här viset”. Typ.

/Iokina (Jag har bytt till ett namn som ligger närmare Joaquin eftersom varken amerikaner eller hawaiianer kan uttala Joakim.)

Torsdag 9/10 06.40

En illvillig hotellreceptionist lurade oss att vara på flygplatsen minst två timmar innan avresa för att säkerhetskontrollen tar tid. Incheckning och säkerhetskontroll gick på strax under två minuter så nu sitter vi här på en flygplats i storlek med Skavsta som det en gång var. Nu skriker säkerhetsvakten att någon har glömt en klocka. “- Going once. Going twice… As you know ladies and gentlemen, unattended items will be destroyed. It’s a Rolex ladies and gentlemen.” Rolig prick. Lite mer avslappnad stämning till och med bland säkerhetsvakterna här.

När vi lämnade Queen Kapiolani i Honolulu imorse och berättade för vår bell clerk att vi skulle åka till Moloka’i sken han upp och sa att det är “the old Hawai’i”. Skönt att höra av en infödd. Var precis det vi var ute efter när vi bestämde oss för Moloka’i. Vi har båda byggt upp ganska stora förväntningar på Moloka’i så jag hoppas att det inte blir platt fall.

Hur ska man sammanfatta Honolulu? Svårt. En skön grej jag har lagt märke till är att det finns ett gäng ungdomar som hänger vid en surfbrädeförvaringsgrej i betong i den ena änden av Waikiki. Jag se dom som Honolulus motsvarighet till punkarna som hänger i trappan på plattan bara att Honolulu-varianten spelar ukulele istället för bergsprängare. Same same. Att folk i gemen (inte bara turisterna) faktiskt har Hawaiiskjorta på rikigt var rikigt skoj att se. Det var väl allt Sailor Jerry-relaterat som var den stora behållningen av Honolulu. En bonus på den biten var att dom sålde Sailor Jerry’s Rum i vår närmaste ABC Store. Den går knappt att få tag på i Europa men här fanns den på en sketen Sven-Ellen-liknande kedja. Färdigblandad äkta Trader Vic’s Mai Tai på plastflaska fanns också. Stort. En del sköna typer har vi träffat också och det är ju det som är det bästa med att resa. Jag ser med spänning fram emot alla sköna lirare man kommer stöta på på Moloka’i. De flesta där är ättlingar till dom som överlevde när Moloka’i var en leprakollini så det är väl ingen som har näsan i behåll.

Ahui ho! (Det får väl bli dagens ord. Har ingen aning om vad det betyder. Förmodligen betyder det bon voyage.)

/Ioakime

Aloha Auina La!

Marina har ju skrivit allt bra så jag har inte så mycket att tillägga. Jag är sjukt nöjd över att vi drog upp till Punchbowl och hälsade på Jerka.  Det var skönt att slippa levande människor umgås med döda en stund. Goth. Sen blev det en liten shopping spree idag. En någorlunda bra kamera inhandlades. Det blev inte den jag hade bestämt mig för men ett fullgott alternativ hoppas jag. Nästan alla obligatoriska presenter är färdighandlade också. Trist att vi inte skrev alla obligatoriska vykort också så hade man kunnat semestra ifred sen. När vi var inne i en av alla hawaiiskjortsbutiker som drivs av japaner frågade ägarinnan var vi kom ifrån varvid vi svarade: -Vi kamm fråm Sviden. Motrepliken blev lite oväntad. -Aaaah, now I know Suwedenu lady look niiiice. Jag försökte förklara att Marina är finsk men det fattade hon inte riktigt. Och så undrade dom varför vi pratar så bra engelska när vi bor i Sverige. Jag hade god lust att ställa motfrågan varför dom inte pratar bra engelska som ändå bor i USA men istället gav jag henne en knogmacka och sa: -Här har du för Pearl Harbor! Vi ger nog fan i att besöka Pearl faktiskt. Marina verkar inte så intresserad så jag låter henne slippa. Nä, nu måste jag glo på Mythbusters. Dom mörar kött med C4. Tufft. Det bästa med dagen är nog ändå att jag har den mest äkta Hawaiibrännan. Hawaiiskjorta + Hawaiisol – sollotion = Hawaiibränna. Tur att min snälla fru har köpt aloe vera-gel till mig. Hawaiian Tropic så klart.

A hui hou.

/Ioakime

Dagens ord: Wikiwiki – snabbt. Förmodligen ett förbjudet ord på Moloka’i.

Hawaiibränna