Aloha!
Planen var att vi skulle upp i ottan och ta båten till Maui men vemodet blev för stort bara av tanken på att lämna Moloka’i så det får vänta till i morgon. Vi får ta Maui-trippen som en träning för att lämna ön på torsdag. Nu har vi den här dagen till att dra runt och besöka Purdys macadamia nut farm och lite annat. Lunch på ett cook house i närheten och förmodligen ännu en kaffe på Coffees of Hawai’i. Vi har upptäckt att det är otroligt lätt att bli kändis på Moloka’i. Överallt är det folk som känner igen en. Vi träffade några gamlingar från Texas på Coffees som kände igen oss från Kaulakoi (där vi bor), en gammal hippie som kände igen oss från Phallic Rock, en farbror från Sheffield (men numera bofast här) som kände igen oss från marknaden i lördags. Men ön är inte så stor. Ca 8000 pers är det som bor här. Ungefär som Vimmerby, där också alla visste vem jag var (utan att jag hade snackat med en käft) efter att ha bott där en vecka. Alla känner apan men apan känner ingen. Man kanske ska ta det som ett tecken på att det är dags att packa och dra. Det känns helt overkligt att Moloka’i bara är fas två av resan (om man räknar Honolulu som fas ett). Mycket kvar att göra. Nu är det dags för en dusch innan vi drar. Eller så struntar jag i det. Eftersom jag har sjunkit så lågt att jag bär shorts och flipflops offentligt kan jag lika gärna ge fan i hygienen också.
/Ke Kama Kanalu O Ke Kai O La’i Ku (the child, the wave of the great calm sea) Jag läste i Moloka’i Dispatch att en nyfödd kille har blivit döpt till det. Eller för att vara korrekt heter han Donovan-Wyatt Ke Kama Kanalu O Ke Kai O La’i Ku Bicoy. Jag har helt fräckt snott hans namn.
Dagens ord: ‘Okole – arsle