kliman.se/honeymoon

17 oktober.

Aloha!

Hörde precis en låt på Moloka’is lokala radiostation som gick ungefär “This must be just like living in paradise and I dont wanna go home…” Precis så känns det nu. Vill inte åka härifrån! Det är verkligen paradiset här. En lugn oas som vi verkligen har njutit av. Det ska ju iofs bli väldigt roligt och spännande att komma till fastlandet också. Vi har ju övat på att Hang loose-hälsa här nu så vi kanske kommer känna oss hemma i Kalifornien också. Som Joakim skrev är det nog tur att vi har den resan kvar, hade haft alldeles för mycket separationsångest om vi åkt direkt hem till, vad jag har hört, ett höstruskigt Svea. Vi har ett par timmar till på oss att njuta av Aloha Friday på Moloka’i.

Dagens ord: puli’ki – kram

Puli’kis på er därhemma!

/Malina

Torsdag

Aloha!

Sa det blev en tripp till Maui iaf. Tio i fyra ringde klockan imorse, baten avgick kvart over fem. Det tar 90 minuter hit fran Molokai. Ganska ok for da kunde vi sova en stund pa baten. Vi steg i land i Lahaina kvart i sju. Ganska lugnt och skont vid den tiden. Nu ar det hysteriskt! Ett turistgetto nastan varre an Waikiki, men det ar anda kul att ha sett det. Det finns en viss charm over staden iaf.

Det vi har kvar att gora innan vi aker hem ar att kopa en ukulele och dricka en Mai Tai.

En sak till: Moloka’i mo bettah than Maui

/Malina

Tisdag (tror jag, är ganska dagvill nuförtiden)

Aloha!

Som jag skrev igår skulle vi ha utforskat Purdy’s macadamianötfarm. Vi har dock kommit in i semesterformen såpass att vi missade deras öppettider, så det får bli ett besök dit imorgon istället. Vi spenderade eftermiddagen på Kualapu’u Cookhouse för varsin plate lunch, det var otroligt gott och väldigt mäktigt så vi var tvungna att ta varsin kaffe på det. På Coffees såklart! En latte senare skulle vi ge oss på jakt efter macadamias, men så upptäckte vi ju att det var stängt. Precis utanför Purdy’s började bensinlampan i bilen lysa, så jag blev lite nervös och körde kanske lite därefter. Vi stannade till vid Hoolehua’s post ett par minuter bort för att skicka lite vykort när det kör upp en stor pickup jämte oss. En stooor hawaiiansk dam vevar ner rutan och frågar om vi är vilse och om hon kan hjälpa oss på något sätt. Haha, jag trodde först hon skulle ge mig en avhyvling för att jag kört illa eller nåt! Antar att det är “the Moloka’i way”.

Efter den obligatoriska och ack så underbara solnedgångstitten så stötte på vi vår nästan granne Charles, en flyginstruktör från Kalifornien. Väldigt trevlig karl som aldrig slutade prata. Han kastade dock lite skit på hawaiianerna. Han sa att de flesta hawaiianer här (60 % av öbefolkningen enligt honom) går på socialbidrag och att deras enda mål är att bli gravida, gärna så tidigt som möjligt. Det är tydligen många tonårsgraviditeter här. Kanske är sant, men inte speciellt Aloha av honom. Han borde kanske spendera mer tid här än i Kalifonication.

/Malina

Aloha!

Förutom att jag nyser som en galning och mina ögon kliar så har jag lite ångest över att vi ska lämna Moloka’i snart. Vet inte riktigt vad jag är allergisk mot, men varken Clarityn eller Benadryl har hjälpt så det är bara att stå ut. Igår åt jag Ahi (tonfisk) både till lunch och middag. Jättegott! Och vad lyxigt att kunna gå och köpa färsk tonfiskfilé på Friendly’s supermarket för en inte alltför stor penning. Lunch-ahin åt jag på Paddler’s Inn, ett skönt ställe i Kaunakakai som vi inte besökt innan. Det blir nog ett besök till där någon kväll för att testa på The Big Kahuna burger.

Imorse tog vi en promenad på stranden (som vanligt) och tittade på vågorna. Poseidon är fortfarande på dåligt humör, men det är vi glada för. Vågorna är trollbindande vackra och de är så härligt att kunna gå omkring för sig själva på en stor vit sandstrand. Undrar om man kan tröttna på att bo här? Jag hade gärna stannat ett tag till, men snart är det dags för äventyr i Kalifornien, och Nevada för ett besök i Vegas såklart. På torsdag kväll drar vi från Moloka’i via Honolulu till Los Angeles. Vi kommer nog få en chock av att komma till en storstad efter det här lugna livet… Men det ska självklart bli spännande också! Ser mest fram emot Vegas, det kommer kännas lite som att komma hem eftersom vi har relativt bra koll på stan. Två måsten är middag (och Mai Tai) på Trader Vic’s och så ett besök till Bettie Page-butiken i One mile-gallerian på strippen. Men nu är vi ju på Moloka’i ett tag till. Idag ska vi hälsa på Purdy och kolla på hur macadamianötter odlas.

Dagens ord: Kukui haole – nöt

/Malina

Aloha!

Imorse (måndags) vaknade jag av havets rytande. Det var kolmörkt, men jag tog mig ut på lanaien och kollade ut mot havet. Vågorna gick väldigt högt! Vi brukar inte se när de bryts, men nu skymtade jag det vita skummet från vågorna. När Joakim vaknat och vi käkat frukost (Strawberry Papaya igen!) så drog vi till Papuhaku för att kolla in spektaklet. Det var riktigt mäktigt! Vågorna var flera meter höga och det lät nästan som ett reaplan som lyfte. Luften var fuktig av havsvatten och den mäktiga stranden hade krympt en hel del för vågorna slog så högt. Vi tog massa bilder, får lägga upp ett galleri när vi får tag på en bra lina. Vi tog även en liten tur söderut och hittade ännu en strand som låg i en liten lagun skyddat från de högsta vågorna. Perfekt för bad! Blir en tur dit en annan dag när vågorna lugnat ner sig (förhoppningsvis).

Nu sitter vi på Coffees of Hawaii igen. Har blivit stammisar här. Personalen skiner upp när de ser oss. Det är jätteroligt! Idag blev det en vanlig latte för mig och kokoskaffe för Joakim, för många Mocca Mamas är inte bra för figuren. Nu ska vi bege oss hem till vår condo så vi hinner ner till stranden för att kolla på solnedgången. Det bästa nöjet!!

/Malina

Aloha!

I söndags låg vi på stranden några timmar och stekte oss. Det var riktigt skönt! Havsbrisen är underbart svalkande. Vågorna var ganska höga så det blev inget simmande, men vi lekte lite i havsbrynet och vågorna som kom var tillräckligt stora för att blöta ner oss. De var också tillräckligt stora för att blöta ner oss när vi lagt oss en bit ifrån vattnet, svallet nådde ändå upp till oss och vi fick paniklyfta våra grejer så allt inte skulle bli blött. Måste ha sett väldigt roligt ut, fast det fanns inga där som kunde skratta åt oss eftersom vi hade stranden för oss själva. När vi kom hem tog vi oss en rejäl frusen MaiTai. Gott!

På eftermiddagen drog vi till Coffees of Hawaii för Na ‘Ohana Hoaloha (betyder ungefär För familj och vänner) som de har varje söndag. Det var ett gäng musiker som spelade och sjöng hawaiianska visor, både traditionella och moderna. Jättetrevligt med konsert! Så var det en liten tjej på typ tolv som dansade en hula också, blev väldigt sugen på att lära mig. Hon var väldigt duktig! En av musikerna var en gammal hawaiianskt tant som verkligen predikade “The Aloha spirit”. Hon bor här på Moloka’i och hon berättade att varje morgon när hon dricker sitt kaffe på verandan och tittar ut över ön Lanai så tänker hon “varför skulle jag vilja bo någon annanstans?”. Härligt med folk som inte blir hemmablinda på ett sånt här ställe! Hon sa också att om man åker på Main street i Kaunakakai och det står två bilar mitt ivägen där förarna “talk story” (pidgin för snacka) med varandra så ska man inte bli stressad och tuta utan man ska, om man kan, köra förbi dem och le och säga “Aloha”, eller så får man helt enkelt vänta tills de är klara. Tanten sa också att hon ofta åker in till stan, även när hon inte behöver handla, bara för att få träffa folk och ge dem kramar och pussar. Na ‘Ohana Hoaloha avslutades med att alla som var där (kanske ett 40-tal) skulle stå upp och hålla varandra i händerna och sjunga Hawai’i Aloha, en sång om Hawai’i. När sången var slut så skulle alla krama sina grannar. Låter kanske lite töntigt, men det var väldigt mysigt och vi hade ett stort leende på läpparna efteråt. En riktig glädjeboost! Hoppas att vi kan behålla lite Aloha spirit när vi kommit hem.

/Malina

Söndag 06:30

Aloha!

Solen har precis gått upp och fåglarna har kommit igång med sin dag och så även jag. Inatt har jag lyckats sova åtta timmar! Vilken lycka! Det har varit svårt att komma i rytm här och vi är väl inte riktigt där ännu eftersom vi somnar vid halv tio, helt färdiga. Men det är iofs skönt att ha  från tidig morgon på sig att göra saker. Ska strax sätta igång lite kaffe och sen kanske det blir en morgonpromenad på stranden.

Igår var en fantastiskt dag! Vi var på Farmer’s Market i Kaunakakai och handlade Apple Bananas (små söta bananer), Pomelo (stor som en fotboll) och Strawberry Papaya av en jättesöt liten tant. Folk är så otroligt vänliga här, det är verkligen The Friendly Isle som deras slogan är. Joakim handlade två vintage Hawaii-skjortor av en annan vänlig tant som aldrig slutade prata, haha. Hon var väldigt impad av vår stil och skröt om att hon minsann visste att Joakim använde pomada och inte gele i håret.  Jag hittade en vintage hulakjol där. Lite stor, men tyget är bland det finaste jag sett så jag var ju tvungen att slå till! Blir glad av att bara titta på den! Längtar tills jag kan ha den på mig! Men det är väl kört eftersom det förmodligen är vinter när vi kommit hem. Jag glömmer bort det…. Jag fick dessutom gratis hulalektion av vänliga tant nr 2 på köpet! Tricket är böjda knän och att tänka “graceful”. Får öva lite hemma. Vi var också inne i en vin- och spritbutik och hittade Trader Vic’s rom och Mai Tai-mix! Nu kan vi göra riktigt Mai Tai hemma i vår condo. Woho!

På vägen hem stannade vi på Coffees of Hawaii och köpte varsin Mocca Mama som alla vi mött har rekommenderat (och vad vi än läst om Coffees så står det att man ska prova den). Och Mama! Vad god den var! Som en milkshake med smak av espresso och choklad. Jag gillar egentligen inte kalla kaffedrinkar, men efter första sippen av den här så är jag fast! Förmodligen väldigt vanebildande.  Men underbart underbart gott!

Väl hemma igen så gick vi på upptäcktsfärd norrut och hittade två jättefina stränder till där det knappt var några människor. (vi såg två stycken). Åtminstone en av dem lämpar sig nog för bad. Det blåser ganska friskt på den här sidan av ön vilket är jätteskönt för det blir aldrig stekande hett.  Men vågorna är desto högre, så det är inte så många ställen man vågar bada på. När vi kom tillbaka till Kepuhi så stod där massa finklätt folk, två som spelade ukuleles. En vitklädd kille stod på stranden med en grön lövkrans runt halsen.  Ett bröllop var det första jag tänkte. Och mycket riktigt, lite längre bort stod bruden med sin far. Vi stannade kvar och tittade lite, det var otroligt vackert! Vi var lite tårögda båda två för vi tänkte tillbaka lite på vår bröllopsdag. Nu har vi varit gifta i tre veckor (och en dag beroende på hur man räknar)!

Kvällen avslutades med solnedgångstitt och Kona Longboard på stranden. Sen blev det hawaiiansk köttfärssås och spagetti.  Idag ska vi göra mest ingenting, men från kl fyra är det samling på Coffees (yes! mer Mocca Mama!) för då har lokalbefolkningen hula- och ukuleleuppträdanden.  Ett bra ställe att plocka upp lite tips alltså. Apropå hula så sägs det att den kommer härifrån Molokai, faktiskt bara ett par minuters körväg från där vi bor, i Ka’ana. Kanske hinner dit en sväng, om man får komma in där, verkar som att det är en “holy ground” så det är nog stängt för oss turister.

Dagens ord: Hula kahiko = traditionell huladans (som vi hoppas på att få se idag)

/Malina

Aloha!

Idag tog vi en morgonpromenad på den gigantiska stranden Papuhaku som vi bor granne med. Fem kilometer lång och helt underbar! Eftersom det är helg så var det ganska mycket folk där redan, tror vi såg en sju stycken. På vardagar är man oftast ensam där vad jag förstått. Tror vi drar dit nån dag med en bra bok och lite picknick. Tyvärr kan man inte bada just där, det blir djupt på en gång och vågorna är höga = farliga strömmar. Vi får bada på Kepuhi istället som är vår hemmastrand

Igår var en skön dag. Aloha Friday Joakim skrev ju att jag ska berätta vad vi gjorde, så jag får väl göra det. Vi hade en riktig utforskardag, körde från västra sidan där vi bor till norra sidan för kaffe på Coffees of Hawaii (som jag skrev igår). Det var ett skönt ställe med godaste latten (bättre än Starbucks!) Det enda som var lite irriterande var att det satt en gubbe där (kanske ägaren) med en egen karaokemaskin och stora högtalare. Där satt han och sjöng ‘Green green grass of home’ för alla, vare sig de ville lyssna eller inte. Han var iofs ganska rolig när han började predika om att han haft ett svårt liv men nu fått tillbaka sin livsglädje. Hans släktingar satt och fnissade lite åt honom vid bordet jämte vårt.

Från Coffees of Hawaii drog vi norrut till en Lookout där man kan se Kalawa som är den gamla kolonin för de spetälska och världens högsta klippor (påstod iaf en snubbe här vid vår Condo). Från Lookouten var det ett par minuters promenad till Phallic rock, en stor sten som ser ut som en penis. Hit vallfärdade de hawaiianska kvinnorna för att be om fruktbarhet, och jag tror att det gör det fortfarande. Ascool sten, får lägga ut bilder på den sen. Självklart kunde vi inte låta bli att klättra upp på den trots att man inte fick.

Efter ett kort stopp i Kaunakakai’s hamn (den sydligaste punkten) tog vi väg 480 till östra sidan. Vilken resa! Från västra sidans karga utseende till östra sidans regnskog (!) och slingriga vägar precis vid havet. Då var jag glad att Joakim har kört mycket bil i Istrien. Vägarna var jättekrokiga och smala! Det var knappt så att det gick att få möte. Man vill ju inte direkt böja backa och hålla på när det stupar rätt ner på ena sidan. Naturen var helt fenomenalt vacker och vi såg faktiskt ett högt vattenfall som föll från vulkanen på väg till Halawa där vägen helt plötsligt tog slut och vi fick börja slingra oss tillbaka igen.

Vi kom hem lagom till solnedgången så vi tog med en filt och gick ner till Kepuhi för att sitta på första parkett med varsin öl. Det var otroligt rogivande och fantastiskt vackert! När solen började gå ner så spreds ett varmt rosa ljus. Väldigt romantiskt. Vi var så gott som själva på stranden tills solen gått ner och det kom några Outriggerpojkar som var modiga nog att bada i de höga vågorna. Vi kände oss lite fega då, men det ser läskigt ut när vågorna är rätt höga och strömmen verkar stark. Vi håller oss nog till bad på dagtid tror jag

Idag blir det en sväng till Farmer’s Market i Kaunakakai. Hoppas att vi hittar lite rolig frukt att köpa. Vi har iofs redan hittat en favorit; Strawberry Papaya, som vi har ätit till frukost varje morgon. Den är lokalproducerad och självklart den godaste papayan vi ätit! Den är lite sötare än vanlig papaya och otroligt saftig. Yummy! Resten av dagen är oplanerad, precis som det ska vara på semester!

/Malina

Aloha!

Äntligen på Moloka’i! Just nu sitter vi i vår hyrbil utanför Coffees of Hawaii och leachar på deras nätverk. Det är dåligt med nätverk här, både för internet och för mobiler. Därför kommer vi nog inte blogga så mycket just här. Betyder ju iofs riktig semester! Vi älskar Moloka’i hittills! På västra sidan där vi bor är det ganska kargt landskap, ser lite ut som Istrien för här finns också röd jord. Vi har varit på stranden och promenerat mycket, kollat på solnedgången och bara softat!

Igår var vi i Kaunakakai och handlade lite. Rolig liten stad, ser ut som den är tagen ur en vilda västern-film. Vi käkade på Moloka’i Pizza Café vilket verkar vara där alla ‘locals’ hänger.  Vi försökte också boka surflektioner, men instruktören jobbar tydligen lite när han vill,så vi får väl se hur det blir med det.

Nu ska vi åka till Kaluapapa och titta på höga klippor, mulor och Fader Damiens kyrka.

Moloka’i mo bettah!

/Malina & Ioakime