kliman.se/honeymoon

27 okt. ca 06.00

Klockan 04.00 var det dags att gå upp. Det är två timmar senare nu och incheckningen och nazistproceduren är avklarad. Det är en timme kvar innan vi lyfter mot New York där vi tyvärr inte ska stanna utan bara springa mellan två terminaler. Att det har varit tre fantastiska veckor tror jag alla som har läst har förstått. Vi hade lätt kunnat vara ute och fara ett tag till men på något sätt känns det ändå helt OK att åka hem. Det är förmodligen bara för att jag längtar sjukt mycket efter min egen säng. Den är ungefär sexton timmar bort. Och tanken är väl att vi inte ska gå och lägga oss när vi kommer hem eftersom det är tidigt på morgonen. Marina har visst tänkt att gå och jobba när vi kommer till Sthlm. Galet. Jag vet inte om jag har något jobb att gå till. Min “chef” ringde och pratade in något på min telefonsvarare för ett tag sen men jag fattade inte riktigt vad han babblade om. Det lät som att det finns nåt att göra om jag vill. Hem och klippa skräp-TV igen. Föga lockande. Men med vetskapen att jag inte ska hålla på med det så länge till känns det uthärdligt. Det äventyret kanske blir en ny blökk. Vem vet. Nu ska vi snart boarda så jag får lägga ner tills vi kommer till New York. Eller i värsta fall tills vi är hemma. Tjing!

Howdy!

Så var den oundvikliga dagen kommen. Idag har vi inte gjort så mycket annat än att vara svårt bakfulla och bytt hotell. Vi befinner oss just nu på Clarion ute vid SFO. Vårt flyg till New York går vid klockan sju så därför valde vi att bo på ett flygplatshotell sista natten. Nu börjar Dexter på TV. Avsnitt fyra, säsong tre bör det vara. Vi har bara sett första avsnittet så vi skippar det här och ser Hellboy 2 på pay-per-view istället. Som ni märker har jag inget av värde att skriva så jag lägger ner. Skriver mer imorn om det ges tillfälle. Heja Sverige!

/Joakim

Hiya!

Aptidig färja ut till Alcatraz. Bra start på dagen. Det var ganska trevligt att göra en typisk turistgrej. Jag antar att man förväntas ha sett finkan när man har varit i SF. Turen tog ett par timmar så det var dags för lunch när vi kom tillbaks till piren. Fis-Hermans Varf var nära och bra så vi tog ett ställe där även om det var bajsigt mycket turister där. Stället hade Kona Longboard så allt var frid och fröjd. Marina har haft en ful ovana att beställa mycket bättre mat än mig den senaste tiden. Jag får ta och ändra på det ikväll. Hon tog ännu en ahi-sallad som var tokbra. Jag var tvungen att testa fisktacos. Förvisso gott det också.

Vi hoppade in i en taxi och ville åka upp till Haight Street som visst uttalas “Hate” och inte “Height” som vi sa. Taxichaffisen fattade ingenting. Jag skyllde på att “hate” är ett så fult ord och att att det var därför vi sa fel. Marina fick se massa sjyssta typiska San Francisco-hus på vägen upp till Haight/Ashbury men jag satt och läste i någon turistbroschyr och missade allt. Det var ganska trevligt där uppe i hippiekvarteren även om det var ganska mycket tiggare där. Det blev en hel del shopping gjort i alla fall. Jag hade kunnat köpa massor mer men väskan börjar bli tung. Planen var att vi skulle ta Chinatown på vägen hem men det var för jobbigt att släpa runt på alla påsar så det blev en bulle hem till hotellet istället. Den här gången såg jag till att se alla sköna hus. Ruggigt vacker stad verkligen! Det känns som man skulle kunna tänka sig att bo här. Köpa sig ett hus och bara sitta och vänta på The Big One. Nu är det dags att göra stan igen. Första anhalten blir “the crookedest street”. Det är en del av Lombard som är samma gata vi bor på. Sen ska vi försöka hitta någon trevlig ställe att äta på. Jag är sugen på något lätt och nyttigt efter all junk man har stoppat i sig. Sen får vi se vad kvällen bär med sig. Monsterfylla förmodligen.

/Fisk Taco

Hallå!

Det var skönt att sova ut i trevliga Morro Bay och ta en sen frukost nere i hamnen med mer sälar och pelikaner. När vi knappade in nästa delmål (Carmel) på GPSen upptäckte vi att vi kunde ta det väldigt lugnt. Det skulle inte ta mer än ca 2 timmar att köra hit. Så vi kostade på oss ett besök på Hearst Castle. Grymt! Som europé är man van vid massa slott som är betalade genom att kungar har plundrat andra folk och beskattat sitt eget folk till döds. Här har vi ett slott som är finansierat med privata stålar. Vad jag fattade det som så ville William Hearst egentligen bara ha en bungalow men projektet spårade ur lite. Som filmnörd var det extra skoj att se bygget. Om jag inte minns fel så är Citizen Kane inspirerad av Hearsts liv och Xanadu i filmen ska väl föreställa Hearst Castle. Rätta mig om jag har fel någon. Orkar inte googla på det nu.

Efter besöket på slottet var det meningen att vi skulle åka Hwy 1 hela vägen upp till Monteray och Carmel med mera men halvvägs genom Big Sur märkte vi att det rök lite väl mycket längre fram och till sist kom vi fram till en vägspärr där vi fick veta att det brann rejält längre fram så vi fick inte fortsätta. Jag ser en rapport om branden på TV nu as we speak. Det var bara att köra tillbaks genom större delen av Big Sur ner till Cambria där man kunde ta sig runt branden. Och plötsligt hade vi inte så gott om tid längre. Men vi fick se mer av den fantastiska kuststäckan med massa elefantsälar och annat eftersom vi var tvugna att åka den både upp och ner. Så det blev 101an istället för 1an norrut. Massor av snygga landskap där också så vi får väl se det som en bonus. Förvisso blev det mörkt ganska snabbt så vi fick inte njuta så mycket av det hela. Klockan blev ungefär halv nio innan vi kom fram till Carmel (skulle varit framme minst fyra timmar tidigare) så vi vet egentligen inget av hur stan ser ut men det lär vi bli varse om när vi vaknar. Vi bor på ett ställe som heter Svendsgaards Inn. Dom försöker vara danska i stilen tror vi. Vet inte om dom lyckas så bra men det är ganska mysigt. Vad vi har lyckats uppfatta av stan så börjar det bli lite San Francisco-stuk på det hela med branta gator och så vidare. Det verkar vara ganska posh men förhoppningsvis inte lika vidrigt som Malibu där alla försökte se ut som Victoria Beckham utan att lyckas speciellt bra. Ungefär som östermalm fast utan äckliga jürgårdare men med om möjligt ännu äckligare innevånare.

Nu vankas sömn i sängen som försöker vara rustik innan vi ska kolla in stan och grannstäderna Monteray och Marina (givetvis). Sen rör vi oss uppåt Frisco. Det blir sista delmålet på resan. Underligt. Men vi ska vara där ganska länge så mycket kommer hinna upplevas.

/Tröttöga