Archive for the ‘Joakim i Cali/Nevada’ Category

SFO Terminal 1

Tuesday, October 28th, 2008

27 okt. ca 06.00

Klockan 04.00 var det dags att gå upp. Det är två timmar senare nu och incheckningen och nazistproceduren är avklarad. Det är en timme kvar innan vi lyfter mot New York där vi tyvärr inte ska stanna utan bara springa mellan två terminaler. Att det har varit tre fantastiska veckor tror jag alla som har läst har förstått. Vi hade lätt kunnat vara ute och fara ett tag till men på något sätt känns det ändå helt OK att åka hem. Det är förmodligen bara för att jag längtar sjukt mycket efter min egen säng. Den är ungefär sexton timmar bort. Och tanken är väl att vi inte ska gå och lägga oss när vi kommer hem eftersom det är tidigt på morgonen. Marina har visst tänkt att gå och jobba när vi kommer till Sthlm. Galet. Jag vet inte om jag har något jobb att gå till. Min “chef” ringde och pratade in något på min telefonsvarare för ett tag sen men jag fattade inte riktigt vad han babblade om. Det lät som att det finns nåt att göra om jag vill. Hem och klippa skräp-TV igen. Föga lockande. Men med vetskapen att jag inte ska hålla på med det så länge till känns det uthärdligt. Det äventyret kanske blir en ny blökk. Vem vet. Nu ska vi snart boarda så jag får lägga ner tills vi kommer till New York. Eller i värsta fall tills vi är hemma. Tjing!

Klärijån SFO

Monday, October 27th, 2008

Howdy!

Så var den oundvikliga dagen kommen. Idag har vi inte gjort så mycket annat än att vara svårt bakfulla och bytt hotell. Vi befinner oss just nu på Clarion ute vid SFO. Vårt flyg till New York går vid klockan sju så därför valde vi att bo på ett flygplatshotell sista natten. Nu börjar Dexter på TV. Avsnitt fyra, säsong tre bör det vara. Vi har bara sett första avsnittet så vi skippar det här och ser Hellboy 2 på pay-per-view istället. Som ni märker har jag inget av värde att skriva så jag lägger ner. Skriver mer imorn om det ges tillfälle. Heja Sverige!

/Joakim

Alcazar, Hate/Ashbury

Sunday, October 26th, 2008

Hiya!

Aptidig färja ut till Alcatraz. Bra start på dagen. Det var ganska trevligt att göra en typisk turistgrej. Jag antar att man förväntas ha sett finkan när man har varit i SF. Turen tog ett par timmar så det var dags för lunch när vi kom tillbaks till piren. Fis-Hermans Varf var nära och bra så vi tog ett ställe där även om det var bajsigt mycket turister där. Stället hade Kona Longboard så allt var frid och fröjd. Marina har haft en ful ovana att beställa mycket bättre mat än mig den senaste tiden. Jag får ta och ändra på det ikväll. Hon tog ännu en ahi-sallad som var tokbra. Jag var tvungen att testa fisktacos. Förvisso gott det också.

Vi hoppade in i en taxi och ville åka upp till Haight Street som visst uttalas “Hate” och inte “Height” som vi sa. Taxichaffisen fattade ingenting. Jag skyllde på att “hate” är ett så fult ord och att att det var därför vi sa fel. Marina fick se massa sjyssta typiska San Francisco-hus på vägen upp till Haight/Ashbury men jag satt och läste i någon turistbroschyr och missade allt. Det var ganska trevligt där uppe i hippiekvarteren även om det var ganska mycket tiggare där. Det blev en hel del shopping gjort i alla fall. Jag hade kunnat köpa massor mer men väskan börjar bli tung. Planen var att vi skulle ta Chinatown på vägen hem men det var för jobbigt att släpa runt på alla påsar så det blev en bulle hem till hotellet istället. Den här gången såg jag till att se alla sköna hus. Ruggigt vacker stad verkligen! Det känns som man skulle kunna tänka sig att bo här. Köpa sig ett hus och bara sitta och vänta på The Big One. Nu är det dags att göra stan igen. Första anhalten blir “the crookedest street”. Det är en del av Lombard som är samma gata vi bor på. Sen ska vi försöka hitta någon trevlig ställe att äta på. Jag är sugen på något lätt och nyttigt efter all junk man har stoppat i sig. Sen får vi se vad kvällen bär med sig. Monsterfylla förmodligen.

/Fisk Taco

Carmel by the sea

Friday, October 24th, 2008

Hallå!

Det var skönt att sova ut i trevliga Morro Bay och ta en sen frukost nere i hamnen med mer sälar och pelikaner. När vi knappade in nästa delmål (Carmel) på GPSen upptäckte vi att vi kunde ta det väldigt lugnt. Det skulle inte ta mer än ca 2 timmar att köra hit. Så vi kostade på oss ett besök på Hearst Castle. Grymt! Som europé är man van vid massa slott som är betalade genom att kungar har plundrat andra folk och beskattat sitt eget folk till döds. Här har vi ett slott som är finansierat med privata stålar. Vad jag fattade det som så ville William Hearst egentligen bara ha en bungalow men projektet spårade ur lite. Som filmnörd var det extra skoj att se bygget. Om jag inte minns fel så är Citizen Kane inspirerad av Hearsts liv och Xanadu i filmen ska väl föreställa Hearst Castle. Rätta mig om jag har fel någon. Orkar inte googla på det nu.

Efter besöket på slottet var det meningen att vi skulle åka Hwy 1 hela vägen upp till Monteray och Carmel med mera men halvvägs genom Big Sur märkte vi att det rök lite väl mycket längre fram och till sist kom vi fram till en vägspärr där vi fick veta att det brann rejält längre fram så vi fick inte fortsätta. Jag ser en rapport om branden på TV nu as we speak. Det var bara att köra tillbaks genom större delen av Big Sur ner till Cambria där man kunde ta sig runt branden. Och plötsligt hade vi inte så gott om tid längre. Men vi fick se mer av den fantastiska kuststäckan med massa elefantsälar och annat eftersom vi var tvugna att åka den både upp och ner. Så det blev 101an istället för 1an norrut. Massor av snygga landskap där också så vi får väl se det som en bonus. Förvisso blev det mörkt ganska snabbt så vi fick inte njuta så mycket av det hela. Klockan blev ungefär halv nio innan vi kom fram till Carmel (skulle varit framme minst fyra timmar tidigare) så vi vet egentligen inget av hur stan ser ut men det lär vi bli varse om när vi vaknar. Vi bor på ett ställe som heter Svendsgaards Inn. Dom försöker vara danska i stilen tror vi. Vet inte om dom lyckas så bra men det är ganska mysigt. Vad vi har lyckats uppfatta av stan så börjar det bli lite San Francisco-stuk på det hela med branta gator och så vidare. Det verkar vara ganska posh men förhoppningsvis inte lika vidrigt som Malibu där alla försökte se ut som Victoria Beckham utan att lyckas speciellt bra. Ungefär som östermalm fast utan äckliga jürgårdare men med om möjligt ännu äckligare innevånare.

Nu vankas sömn i sängen som försöker vara rustik innan vi ska kolla in stan och grannstäderna Monteray och Marina (givetvis). Sen rör vi oss uppåt Frisco. Det blir sista delmålet på resan. Underligt. Men vi ska vara där ganska länge så mycket kommer hinna upplevas.

/Tröttöga

Äcklig likör – äcklig by.

Wednesday, October 22nd, 2008

Howdy!

Vi sitter nu på Stjärtbucks i byn som mest är känd för att ha givit namn till jordens äckligaste likör – Malibu. Vet i fan varför vi är här men det blev så igår efter den långa ökentrippen tillbaks till Cali. Det blev dags att sova när vi kom hit helt enkelt. Hotellet vi sov på hade förvisso ett helt strålande läge på stranden men det berättigade inte priset. Tre, nästan fyra gånger så dyrt som i Vegas och en tredjedel av standarden. Det är något larm som har hållit oss och resten av Malibu vakna halva natten, därav grinigheten. Ingen surfing blev det heller på grund av för våldsamma vågor och trötthet. Jag antar att humöret vänder när vi kommer ut på Högväg 1 igen. Batterierna sinar. Skriver mer ikväll. Vet inte var vi kommer befinna oss då. Sör om bigg sör som nån dum norrman skulle sagt.

Hang loose!

/Gringubbe

Vegas baby Vegas

Tuesday, October 21st, 2008

Skönt att vara tillbaks. Början av gårdagen spenderades med att se all skit man ska se i skit-LA innan vi drog genom öknen mot Vegas. Landskapet är fantastiskt men blir lite enformigt efter en stund. Och när det var som mest enformigt och det dessutom var dags för lunch dök Peggy Sue’s 50’s Diner upp mitt i ingenstans. Skönt ställe! Det var så slitet och skabbigt att man nästan kunde tro att det var en riktig femtiotalsdiner. Yermo har jag för mig att staden hette. Om man nu kan kalla en diner och fyra(!) bensinmackar för en stad, för det fanns verkligen inget mer. Sen var det öken öken öken hur länge som helst igen. Marina såg några som buskörde med hotrods mitt ute i öknen men jag var tvungen att koncentrera mig på körningen så jag såg inte så mycket av det tyvärr. Det var väldigt skönt att se Las Vegas skyline. Det kändes som att komma hem. Marina har redan skrivit om gårdagen så jag går vidare till dagens aktiviteter. Det blev inget skjutande med automatvapen. Orkade inte ta mig bort till East Tropicana. Får se om det blir nåt skjutande i Cali istället. Det blev bara shopping (för min fru) och så var jag tvungen att åka berg-och-dalbanan på New York, New York igen. Första gången för Marina. Hon skrek inte sitt full-tjej-skrik som Tony förutspådde men hon skrek. Väldigt mycket. Jag skrattade bara hysteriskt precis som förra gången. Så tuff är jag. Adrenalinet från rullerkustaren (det heter säkert så på norska, jävla u-land) blåste bort det sista av bakfyllan. Perfa! Och före the berg and dale bane fick vi jordens skönaste besked. Bajen slog jürgårn med 3-0! Så man hade väl egentligen hellre varit på Söder istället för i LV just nu. Men det är väl bäst att göra det bästa av situationen så vi går ut och firar vår enmånads bröllopsdag på Trader Vic’s. Mer mai tais alltså. Vi käkade där efter att jag hade friat till Marina och maten var helt fantastiskt. Till och med det kaliforniska skitvinet vi drack var bra. Nu klär min fru på sig sin nyinköpta Bettie Page-klänning så det är väl bäst att jag kränger på mig ett par pantalonger och någon av alla mina tusen aloha-skjortor. Jag är faktiskt hungrig trots vår monsterfrukost (klockan 13) på IHOP. Jag antar att det vankas en tripp till Fremont (gamla LV) och eventuellt åkande i alla vansinniga rides här uppe på taket. 300 miljoner tusen kvadratgallons upp i luften eller vad det nu är. Biba Las Begas!

/Kategorisk