Min fru har redan skrivit allt sa jag har inte sa mycket att tillagga. Forutom att vi nyss at en fantastisk ahi-sallad vid ett bord precis vid strandkanten. Nu ar det bara inhandlande av ukulele kvar trots att jag fortfarande inte har fatt nagra pengar till det inkopet av Johan. Elakt.
Som sagt, Moloka’i mo’ bettah!
Wakina
Torsdag
Aloha!
Sa det blev en tripp till Maui iaf. Tio i fyra ringde klockan imorse, baten avgick kvart over fem. Det tar 90 minuter hit fran Molokai. Ganska ok for da kunde vi sova en stund pa baten. Vi steg i land i Lahaina kvart i sju. Ganska lugnt och skont vid den tiden. Nu ar det hysteriskt! Ett turistgetto nastan varre an Waikiki, men det ar anda kul att ha sett det. Det finns en viss charm over staden iaf.
Det vi har kvar att gora innan vi aker hem ar att kopa en ukulele och dricka en Mai Tai.
En sak till: Moloka’i mo bettah than Maui 
/Malina
Det verkar som vi har kommit in i semesterlunken ordentligt för vi har fullständigt blandat ihop dagarna. Vi var helt inne på att lämna Moloka’i imorn, torsdag. Men när vi dubbelkollade alla våra tusen olika bokningspapper visade det sig att vi har en dag till på Hawaii! Så förmodligen kommer vi spendera vår bonusdag på Maui just för att det blev en bonusdag. Vi hade helt slagit Maui ur hågen egentligen. Nu står min fru och trampar och vill äta macadamianötter och Big Kahuna och skit. Bäst att stänga ner.
Nu har jag fått mer vatten på min kvarn angående varför man är en pupule (idiot) om man går i flipflops. Jag har nämligen trampat in ett macadamianötskal i stortån. Det gör ont! Men det var värt det. Macadamianötodlaren vi besökte var hur jävla skön som helst. Och nötterna var gudomliga. Macadamia nuts ah mo bettah fo you cus dey lowah yo colesteroh. Marina tycker att macnutmannen påminner om Bobbo Krull. Jag förstår vad hon menar. Helt rakt på sak, lätt aggressiv, humoristisk och väldigt snäll. Jag är glad att Marina lyckades tjata sig till att vi skulle till Paddlers Inn och käka Big Kahuna burgers. Det låg nämligen en hel uppskuren Louisiana-korv och Pepper Jack-ost på burgaren. Jag ska aldrig mer äta hamburgare om det inte ligger en hel korv ovanpå i tillägg! Nu ska jag trycka i mig resten av min mangosmoothie. Det kommer bli småroligt att väga sig när vi kommer hem.
/Wakina
Dagens ord får väl bli Pupule. Jag är en pupule som trampade in nötskal i tån.
Tisdag (tror jag, är ganska dagvill nuförtiden)
Aloha!
Som jag skrev igår skulle vi ha utforskat Purdy’s macadamianötfarm. Vi har dock kommit in i semesterformen såpass att vi missade deras öppettider, så det får bli ett besök dit imorgon istället. Vi spenderade eftermiddagen på Kualapu’u Cookhouse för varsin plate lunch, det var otroligt gott och väldigt mäktigt så vi var tvungna att ta varsin kaffe på det. På Coffees såklart! En latte senare skulle vi ge oss på jakt efter macadamias, men så upptäckte vi ju att det var stängt. Precis utanför Purdy’s började bensinlampan i bilen lysa, så jag blev lite nervös och körde kanske lite därefter. Vi stannade till vid Hoolehua’s post ett par minuter bort för att skicka lite vykort när det kör upp en stor pickup jämte oss. En stooor hawaiiansk dam vevar ner rutan och frågar om vi är vilse och om hon kan hjälpa oss på något sätt. Haha, jag trodde först hon skulle ge mig en avhyvling för att jag kört illa eller nåt! Antar att det är “the Moloka’i way”.
Efter den obligatoriska och ack så underbara solnedgångstitten så stötte på vi vår nästan granne Charles, en flyginstruktör från Kalifornien. Väldigt trevlig karl som aldrig slutade prata. Han kastade dock lite skit på hawaiianerna. Han sa att de flesta hawaiianer här (60 % av öbefolkningen enligt honom) går på socialbidrag och att deras enda mål är att bli gravida, gärna så tidigt som möjligt. Det är tydligen många tonårsgraviditeter här. Kanske är sant, men inte speciellt Aloha av honom. Han borde kanske spendera mer tid här än i Kalifonication.
/Malina
Aloha!
Förutom att jag nyser som en galning och mina ögon kliar så har jag lite ångest över att vi ska lämna Moloka’i snart. Vet inte riktigt vad jag är allergisk mot, men varken Clarityn eller Benadryl har hjälpt så det är bara att stå ut. Igår åt jag Ahi (tonfisk) både till lunch och middag. Jättegott! Och vad lyxigt att kunna gå och köpa färsk tonfiskfilé på Friendly’s supermarket för en inte alltför stor penning. Lunch-ahin åt jag på Paddler’s Inn, ett skönt ställe i Kaunakakai som vi inte besökt innan. Det blir nog ett besök till där någon kväll för att testa på The Big Kahuna burger.
Imorse tog vi en promenad på stranden (som vanligt) och tittade på vågorna. Poseidon är fortfarande på dåligt humör, men det är vi glada för. Vågorna är trollbindande vackra och de är så härligt att kunna gå omkring för sig själva på en stor vit sandstrand. Undrar om man kan tröttna på att bo här? Jag hade gärna stannat ett tag till, men snart är det dags för äventyr i Kalifornien, och Nevada för ett besök i Vegas såklart. På torsdag kväll drar vi från Moloka’i via Honolulu till Los Angeles. Vi kommer nog få en chock av att komma till en storstad efter det här lugna livet… Men det ska självklart bli spännande också! Ser mest fram emot Vegas, det kommer kännas lite som att komma hem eftersom vi har relativt bra koll på stan. Två måsten är middag (och Mai Tai) på Trader Vic’s och så ett besök till Bettie Page-butiken i One mile-gallerian på strippen. Men nu är vi ju på Moloka’i ett tag till. Idag ska vi hälsa på Purdy och kolla på hur macadamianötter odlas.
Dagens ord: Kukui haole – nöt
/Malina
Aloha!
Planen var att vi skulle upp i ottan och ta båten till Maui men vemodet blev för stort bara av tanken på att lämna Moloka’i så det får vänta till i morgon. Vi får ta Maui-trippen som en träning för att lämna ön på torsdag. Nu har vi den här dagen till att dra runt och besöka Purdys macadamia nut farm och lite annat. Lunch på ett cook house i närheten och förmodligen ännu en kaffe på Coffees of Hawai’i. Vi har upptäckt att det är otroligt lätt att bli kändis på Moloka’i. Överallt är det folk som känner igen en. Vi träffade några gamlingar från Texas på Coffees som kände igen oss från Kaulakoi (där vi bor), en gammal hippie som kände igen oss från Phallic Rock, en farbror från Sheffield (men numera bofast här) som kände igen oss från marknaden i lördags. Men ön är inte så stor. Ca 8000 pers är det som bor här. Ungefär som Vimmerby, där också alla visste vem jag var (utan att jag hade snackat med en käft) efter att ha bott där en vecka. Alla känner apan men apan känner ingen. Man kanske ska ta det som ett tecken på att det är dags att packa och dra. Det känns helt overkligt att Moloka’i bara är fas två av resan (om man räknar Honolulu som fas ett). Mycket kvar att göra. Nu är det dags för en dusch innan vi drar. Eller så struntar jag i det. Eftersom jag har sjunkit så lågt att jag bär shorts och flipflops offentligt kan jag lika gärna ge fan i hygienen också.
/Ke Kama Kanalu O Ke Kai O La’i Ku (the child, the wave of the great calm sea) Jag läste i Moloka’i Dispatch att en nyfödd kille har blivit döpt till det. Eller för att vara korrekt heter han Donovan-Wyatt Ke Kama Kanalu O Ke Kai O La’i Ku Bicoy. Jag har helt fräckt snott hans namn.
Dagens ord: ‘Okole – arsle
Aloha!
Imorse (måndags) vaknade jag av havets rytande. Det var kolmörkt, men jag tog mig ut på lanaien och kollade ut mot havet. Vågorna gick väldigt högt! Vi brukar inte se när de bryts, men nu skymtade jag det vita skummet från vågorna. När Joakim vaknat och vi käkat frukost (Strawberry Papaya igen!) så drog vi till Papuhaku för att kolla in spektaklet. Det var riktigt mäktigt! Vågorna var flera meter höga och det lät nästan som ett reaplan som lyfte. Luften var fuktig av havsvatten och den mäktiga stranden hade krympt en hel del för vågorna slog så högt. Vi tog massa bilder, får lägga upp ett galleri när vi får tag på en bra lina. Vi tog även en liten tur söderut och hittade ännu en strand som låg i en liten lagun skyddat från de högsta vågorna. Perfekt för bad! Blir en tur dit en annan dag när vågorna lugnat ner sig (förhoppningsvis).
Nu sitter vi på Coffees of Hawaii igen. Har blivit stammisar här. Personalen skiner upp när de ser oss. Det är jätteroligt! Idag blev det en vanlig latte för mig och kokoskaffe för Joakim, för många Mocca Mamas är inte bra för figuren. Nu ska vi bege oss hem till vår condo så vi hinner ner till stranden för att kolla på solnedgången. Det bästa nöjet!!
/Malina
Aloha!
I söndags låg vi på stranden några timmar och stekte oss. Det var riktigt skönt! Havsbrisen är underbart svalkande. Vågorna var ganska höga så det blev inget simmande, men vi lekte lite i havsbrynet och vågorna som kom var tillräckligt stora för att blöta ner oss. De var också tillräckligt stora för att blöta ner oss när vi lagt oss en bit ifrån vattnet, svallet nådde ändå upp till oss och vi fick paniklyfta våra grejer så allt inte skulle bli blött. Måste ha sett väldigt roligt ut, fast det fanns inga där som kunde skratta åt oss eftersom vi hade stranden för oss själva. När vi kom hem tog vi oss en rejäl frusen MaiTai. Gott!
På eftermiddagen drog vi till Coffees of Hawaii för Na ‘Ohana Hoaloha (betyder ungefär För familj och vänner) som de har varje söndag. Det var ett gäng musiker som spelade och sjöng hawaiianska visor, både traditionella och moderna. Jättetrevligt med konsert! Så var det en liten tjej på typ tolv som dansade en hula också, blev väldigt sugen på att lära mig. Hon var väldigt duktig! En av musikerna var en gammal hawaiianskt tant som verkligen predikade “The Aloha spirit”. Hon bor här på Moloka’i och hon berättade att varje morgon när hon dricker sitt kaffe på verandan och tittar ut över ön Lanai så tänker hon “varför skulle jag vilja bo någon annanstans?”. Härligt med folk som inte blir hemmablinda på ett sånt här ställe! Hon sa också att om man åker på Main street i Kaunakakai och det står två bilar mitt ivägen där förarna “talk story” (pidgin för snacka) med varandra så ska man inte bli stressad och tuta utan man ska, om man kan, köra förbi dem och le och säga “Aloha”, eller så får man helt enkelt vänta tills de är klara. Tanten sa också att hon ofta åker in till stan, även när hon inte behöver handla, bara för att få träffa folk och ge dem kramar och pussar. Na ‘Ohana Hoaloha avslutades med att alla som var där (kanske ett 40-tal) skulle stå upp och hålla varandra i händerna och sjunga Hawai’i Aloha, en sång om Hawai’i. När sången var slut så skulle alla krama sina grannar. Låter kanske lite töntigt, men det var väldigt mysigt och vi hade ett stort leende på läpparna efteråt. En riktig glädjeboost! Hoppas att vi kan behålla lite Aloha spirit när vi kommit hem.
/Malina
Aloha!
Jag hade en ambition om att gå på söndagsgudstjänst i Our lady of sorrows kyrka i morse. Den planen sket sig eftersom jag för en gångs skull var morgontrött och kunde sova ut. Jag missade chansen att gå i en av fader Damiens två kvarvarande kyrkor som för övrigt har ett sjukt snyggt namn. Googla gärna och läs om father Damien of Moloka’i. Skön snubbe. Eller se filmen om honom med Kris Kristofferson i huvudrollen. Han låter mest som Mike Meyers när han spelar Goldmember. Toight ash a toiger. Kort och gott var fader Damien (numera sankt Damien) en belgisk präst som frivilligt åkte till leprakolonin på Moloka’i för att ta hand om dom som hade blivit internerade här och dog själv av lepra i slutet av adertonhundratalet. Hansens sjukdom ska man visst säga istället för lepra har jag lärt mig. Klantigt av den där norrbaggen Hansen att uppfinna en så otäck sjukdom. Vi missade även starten på outrigger-tävlingen som gick av stapeln idag. Vi hörde när våra paddlargrannar gick upp vid halv fem i morse men jag kände mig inte manad att haka på dom just då. Så det fick bli en dag på stranden istället. Vi blev överraskade av ett antal tsunamiwannabevågor som slog över oss när vi låg och läste på stranden så jag antar att paddlarna fick ganska fint motstånd från havet idag. Hoppas det gick bra för Moloka’is paddlare. Dom kom visst tvåa någon gång på sextiotalet så det lär väl bli ett party liknande när Bajen tog SM-guld om dom går och vinner idag. Vi blir väl varse om det när vi drar inåt ön senare.
Nu är min äkta (typ) Trader Vic’s Mai Tai slut. Ruskigt god var den! Tråkigt att vi måste vänta tills vi kommer till Las Vegas innan vi kan få äkta Traders Vic’s igen. Efter vi har lämnat Hawaii vill säga. Det är ganska många dagar kvar. Jag tror det finns en Trader Vic’s i Palo Alto också så att vi kan klara oss på västkusten också. Vem fan är Trader Vic undrar du. Återigen, googla! Eller kort och gott så var det han som uppfann Mai Tai (eller snodde receptet från Don the Beachcomber beroende på vem du frågar). Nu blir det omelett på någon lokal korv och sen lite vila (tillnyktring) innan vi drar till Kualapu’u och glor på hula och lyssnar på ukulelemusik. Nu ser min fru hungrig ut så det är bäst att jag lagar lite ‘aina awakea (lunch).
Dagens ord: Nalu – våg.
/Wakina (ännu en variant av mitt namn).
Söndag 06:30
Aloha!
Solen har precis gått upp och fåglarna har kommit igång med sin dag och så även jag. Inatt har jag lyckats sova åtta timmar! Vilken lycka! Det har varit svårt att komma i rytm här och vi är väl inte riktigt där ännu eftersom vi somnar vid halv tio, helt färdiga. Men det är iofs skönt att ha från tidig morgon på sig att göra saker. Ska strax sätta igång lite kaffe och sen kanske det blir en morgonpromenad på stranden.
Igår var en fantastiskt dag! Vi var på Farmer’s Market i Kaunakakai och handlade Apple Bananas (små söta bananer), Pomelo (stor som en fotboll) och Strawberry Papaya av en jättesöt liten tant. Folk är så otroligt vänliga här, det är verkligen The Friendly Isle som deras slogan är. Joakim handlade två vintage Hawaii-skjortor av en annan vänlig tant som aldrig slutade prata, haha. Hon var väldigt impad av vår stil och skröt om att hon minsann visste att Joakim använde pomada och inte gele i håret. Jag hittade en vintage hulakjol där. Lite stor, men tyget är bland det finaste jag sett så jag var ju tvungen att slå till! Blir glad av att bara titta på den! Längtar tills jag kan ha den på mig! Men det är väl kört eftersom det förmodligen är vinter när vi kommit hem. Jag glömmer bort det…. Jag fick dessutom gratis hulalektion av vänliga tant nr 2 på köpet! Tricket är böjda knän och att tänka “graceful”. Får öva lite hemma. Vi var också inne i en vin- och spritbutik och hittade Trader Vic’s rom och Mai Tai-mix! Nu kan vi göra riktigt Mai Tai hemma i vår condo. Woho!
På vägen hem stannade vi på Coffees of Hawaii och köpte varsin Mocca Mama som alla vi mött har rekommenderat (och vad vi än läst om Coffees så står det att man ska prova den). Och Mama! Vad god den var! Som en milkshake med smak av espresso och choklad. Jag gillar egentligen inte kalla kaffedrinkar, men efter första sippen av den här så är jag fast! Förmodligen väldigt vanebildande. Men underbart underbart gott!
Väl hemma igen så gick vi på upptäcktsfärd norrut och hittade två jättefina stränder till där det knappt var några människor. (vi såg två stycken). Åtminstone en av dem lämpar sig nog för bad. Det blåser ganska friskt på den här sidan av ön vilket är jätteskönt för det blir aldrig stekande hett. Men vågorna är desto högre, så det är inte så många ställen man vågar bada på. När vi kom tillbaka till Kepuhi så stod där massa finklätt folk, två som spelade ukuleles. En vitklädd kille stod på stranden med en grön lövkrans runt halsen. Ett bröllop var det första jag tänkte. Och mycket riktigt, lite längre bort stod bruden med sin far. Vi stannade kvar och tittade lite, det var otroligt vackert! Vi var lite tårögda båda två för vi tänkte tillbaka lite på vår bröllopsdag. Nu har vi varit gifta i tre veckor (och en dag beroende på hur man räknar)!
Kvällen avslutades med solnedgångstitt och Kona Longboard på stranden. Sen blev det hawaiiansk köttfärssås och spagetti. Idag ska vi göra mest ingenting, men från kl fyra är det samling på Coffees (yes! mer Mocca Mama!) för då har lokalbefolkningen hula- och ukuleleuppträdanden. Ett bra ställe att plocka upp lite tips alltså. Apropå hula så sägs det att den kommer härifrån Molokai, faktiskt bara ett par minuters körväg från där vi bor, i Ka’ana. Kanske hinner dit en sväng, om man får komma in där, verkar som att det är en “holy ground” så det är nog stängt för oss turister.
Dagens ord: Hula kahiko = traditionell huladans (som vi hoppas på att få se idag)
/Malina