kliman.se/honeymoon

Nu gick någon slags automatbevatningssystem på här. Så det är därför det är så grönt och fint här där vi bor. Det är annars ganska kargt här på västra sidan som jag tror att Marina skrev senast. På dagarna går ett gäng vildkalkoner runt här och betar. Hade det funnits destilleringsapparatur här hade man kunnat göra bourbon av dom. Någon som fattade skämtet? Det verkar ha regnat i natt så bevattningen är för tillfället lite överflödig. Det är för första gången sen vi kom hit helt vindstilla så palmbladen överröstar inte vågorna. Fakking päradajs! Jag tror eller i alla fall hoppas att jag kom in i semesterlunken igår när vi satt nere på stranden i solnedgången och drack varsin öl. Någon blaskig skitöl från Florida eftersom Kona Longboard var slut i butiken. Lokalbefolkningen hade hunnit fredagshandla upp all vettig öl. It’s aloha Friday, no work till Monday spelades på radion igår. Grym låt! Hur som helst så känner jag mig inte så sjukligt pressad att göra massa grejer hela tiden. Vi snackade om att handla hem mat så att vi kan stanna hemma och bara såsa runt en hel dag. Det kändes skönt att bara tänka tanken. Det kommer i och för sig bli att bli ett måste att ha mat hemma på måndag eftersom det är Columbus Day och allt är stängt. Killen körde fel när han var sugen på curry. Är det verkligen nåt att fira?

Jag flyttade in från vår lanai eftersom små irriterande myggor började gnaga på mig. Det känns dessutom som att det finns en möjlighet att jag skulle kunna tillskansa mig en timmes sömn till. Som den uppmärksamme läsaren säkert har märkt har jag knappt skrivit något om vad vi har ägnat oss åt sen vi bytte ö. Jag överlämnar den biten till min fru och koncentrerar mig på att skriva skit istället. Bra va?

Dagens ord: Zoo – Kahua ho’ike’ike holoholona laka ‘ole. Jag antar att det egentligen betyder ungefär “ett ställe där man stänger in djur så att snorungar kan glo på dom och käka glass samtidigt som deras pappor går och irriterar sig över att entébiljetterna för hela familjen kostade exakt lika mycket som ett par nya välbehövliga vinterdäck till Toyotan men eftersom dom inte har råd att åka utomlands och se djur på riktigt i år på grund av att dom var tvugna att byta till bergvärme nu när elpriserna är så höga så fick det bli på det här viset”. Typ.

/Iokina (Jag har bytt till ett namn som ligger närmare Joaquin eftersom varken amerikaner eller hawaiianer kan uttala Joakim.)

Torsdag 9/10 06.40

En illvillig hotellreceptionist lurade oss att vara på flygplatsen minst två timmar innan avresa för att säkerhetskontrollen tar tid. Incheckning och säkerhetskontroll gick på strax under två minuter så nu sitter vi här på en flygplats i storlek med Skavsta som det en gång var. Nu skriker säkerhetsvakten att någon har glömt en klocka. “- Going once. Going twice… As you know ladies and gentlemen, unattended items will be destroyed. It’s a Rolex ladies and gentlemen.” Rolig prick. Lite mer avslappnad stämning till och med bland säkerhetsvakterna här.

När vi lämnade Queen Kapiolani i Honolulu imorse och berättade för vår bell clerk att vi skulle åka till Moloka’i sken han upp och sa att det är “the old Hawai’i”. Skönt att höra av en infödd. Var precis det vi var ute efter när vi bestämde oss för Moloka’i. Vi har båda byggt upp ganska stora förväntningar på Moloka’i så jag hoppas att det inte blir platt fall.

Hur ska man sammanfatta Honolulu? Svårt. En skön grej jag har lagt märke till är att det finns ett gäng ungdomar som hänger vid en surfbrädeförvaringsgrej i betong i den ena änden av Waikiki. Jag se dom som Honolulus motsvarighet till punkarna som hänger i trappan på plattan bara att Honolulu-varianten spelar ukulele istället för bergsprängare. Same same. Att folk i gemen (inte bara turisterna) faktiskt har Hawaiiskjorta på rikigt var rikigt skoj att se. Det var väl allt Sailor Jerry-relaterat som var den stora behållningen av Honolulu. En bonus på den biten var att dom sålde Sailor Jerry’s Rum i vår närmaste ABC Store. Den går knappt att få tag på i Europa men här fanns den på en sketen Sven-Ellen-liknande kedja. Färdigblandad äkta Trader Vic’s Mai Tai på plastflaska fanns också. Stort. En del sköna typer har vi träffat också och det är ju det som är det bästa med att resa. Jag ser med spänning fram emot alla sköna lirare man kommer stöta på på Moloka’i. De flesta där är ättlingar till dom som överlevde när Moloka’i var en leprakollini så det är väl ingen som har näsan i behåll.

Ahui ho! (Det får väl bli dagens ord. Har ingen aning om vad det betyder. Förmodligen betyder det bon voyage.)

/Ioakime

Aloha Auina La!

Marina har ju skrivit allt bra så jag har inte så mycket att tillägga. Jag är sjukt nöjd över att vi drog upp till Punchbowl och hälsade på Jerka.  Det var skönt att slippa levande människor umgås med döda en stund. Goth. Sen blev det en liten shopping spree idag. En någorlunda bra kamera inhandlades. Det blev inte den jag hade bestämt mig för men ett fullgott alternativ hoppas jag. Nästan alla obligatoriska presenter är färdighandlade också. Trist att vi inte skrev alla obligatoriska vykort också så hade man kunnat semestra ifred sen. När vi var inne i en av alla hawaiiskjortsbutiker som drivs av japaner frågade ägarinnan var vi kom ifrån varvid vi svarade: -Vi kamm fråm Sviden. Motrepliken blev lite oväntad. -Aaaah, now I know Suwedenu lady look niiiice. Jag försökte förklara att Marina är finsk men det fattade hon inte riktigt. Och så undrade dom varför vi pratar så bra engelska när vi bor i Sverige. Jag hade god lust att ställa motfrågan varför dom inte pratar bra engelska som ändå bor i USA men istället gav jag henne en knogmacka och sa: -Här har du för Pearl Harbor! Vi ger nog fan i att besöka Pearl faktiskt. Marina verkar inte så intresserad så jag låter henne slippa. Nä, nu måste jag glo på Mythbusters. Dom mörar kött med C4. Tufft. Det bästa med dagen är nog ändå att jag har den mest äkta Hawaiibrännan. Hawaiiskjorta + Hawaiisol – sollotion = Hawaiibränna. Tur att min snälla fru har köpt aloe vera-gel till mig. Hawaiian Tropic så klart.

A hui hou.

/Ioakime

Dagens ord: Wikiwiki – snabbt. Förmodligen ett förbjudet ord på Moloka’i.

Hawaiibränna

Aloha!

Jetlaggen vägrar ge sig. Men jag är glad att det blev fem timmar sömn i alla fall. Jag sitter på vår lanai som bara är ett tuffare ord för balkong. Marina sover hoppas jag. Honolulu håller på att vakna och jag dricker min första Longboard för dagen. Förhoppningsvis hjälper den mig att sova en stund till.

Vad ska man säga om Honolulu? Det som är glädjande är att hela surfarprylen inte är en myt. Stan kryllar av övervintrade och överåriga långhåriga dudes. Jävligt skönt att se. Och att the aloha spirit lever bland polynesierna är väl det mest glädjande. Folk (dom riktiga människorna) är så förbannat glada och trevliga. Som Marina skrev igår möttes vi av en gammal Hawaiiansk surfare som log det bredaste leendet i världshistorien, vinkade hysteriskt och ropade Aloha när vi gick på Waikiki igår kväll. Ett av de första intrycken igår morse var när vi skulle käka frukost och möttes av en annan gammal hawaiiansk surfare som just hade avslutat sin morgonsurf och såg så fantastiskt lycklig ut. Om surfing fortfarande kan skänka en så mycket lycka efter så många år så är det något som måste prövas. Ska man gå till dom negativa sidorna av staden så måste man säga att det är ett riktigt turistghetto. I alla fall Waikiki. Den stora avenyn (kommer inte ihåg namnet nu) kryllar av folk som vill kränga på en diverse turer och aktiviteter. Och återigen, polynesierna är väldigt vänliga medan de vita amerikanerna är som amerikaner är mest. Pushiga och säljiga (bra adjektiv).  Det är en dag kvar här och det känns som jag är ganska klar här förutom att jag inte har hittat kameran jag tänkt köpa. Jag längtar till Moloka’i där det inte finns ett skit att göra och förhoppningsvis inte lika många blekansikten. Hade vi haft fler dagar här hade det blivit nödvändigt att hyra bil och dra iväg och se andra delar av ön. Norra sidan ska tydligen vara fantastisk och även Windward som väl blir sydvästra sidan om jag inte har helt fel. Nu dör batterierna så jag slutar här.

Dagens ord – Ono (delikat). Kan sägas om allt vi har ätit här.

/Ioakime

Aloha!

Det var väl jävligt oväntat att man skulle börja med det ordet? Jag har aldrig bloggat förut och hatar 101% av dom som håller på med det otyget så jag vet inte varför jag gör det här över huvud taget. Dessutom är jag helt sjukt jetlaggad och har förlorat större delen av mitt ordförråd verkar det som så det här blir säkert jättebra.

Jag skriver kronologiskt så funkar det kanske. Skönt och småtråkigt att säga men resan gick bra. 21 timmar på arslet i diverse flygplan är inte så svinball men nu är det över. Immigrationsmyndigheten i New York mördade oss inte så man får väl vara nöjd med det också. När vi väl kom fram till hotellet (Queen Kapiolani) i Honolulu (efter att ha blivit lurade av en av stadens alla asiatiska taxichaffisar) var det kolsvart och vi fattade ingenting av var vi befann oss i förhållande till någonting alls. Vi kunde se att vi befann oss mitt i en storstad men inte så mycket mer. Vi gjorde det enkelt för oss och käkade på hotellets restaurang. En dålig Mai Tai och en helt ok kolgrillad teriyakikyckling senare kände vi oss lite tuffare och gav oss ut i kolmörkret. Efter en promenad på ett par minuter insåg vi att vi stod mitt på Waikiki beach. Skumt. Vi försökte väl greppa läget och fatta att vi befann oss på Hawaii och världsberömda Waikiki beach men vi la ner det hela och gick hem och försökte slagga istället men det gick så klart åt helvete. Efter att ha legat och hoovrat i gränslandet mellan dröm och verklighet i ett antal timmar kände vi att det fick vara nog när solen började leta sig in i rummet. När vi drog bort gardinerna fick vi en väldigt välkommen överraskning. Havsutsikt åt ena hållet och utsikt mot berget Diamond Head åt andra hållet. Man brukar annars få välja mellan ett av de två när man bokar hotell i Honolulu. Bonus!

Jag hade tänkt skriva om besöket på Sailor Jerry’s gamla studio och dansktalande gamla filipinska sjömän i Chinatown men nu vill tydligen Marina hålla på och kolla på solnedgångar och såna grejer. Bra idé kanske. Skriver mer sen. Jaha. Jag dricker väl upp min Kona Longboard och drar då. Hipahipa! (Skål).

/Ioakime